incognito

hej hallå.
Eftersom en fitta raderat min förra blogg tänkte jag köra igång en ny såhär ett år senare.
Mest för att skriva av mig & komma ihåg.
För skriva dagbok kan man ju inte göra längre,
antingen själ någon den & har mysig högläsning eller så kikar änglapersonalen i den.

Nu har jag bott i Skellefteå i 6 månader & 8 dagar.
Alltså 6 månader & 8 dagar för länge.
Fler månader än så väntar.
På 3 månader fyller jag 18 vilket inte hjälper min situation alls.
Bor nog här tills jag är 21.
Det är 3 år & 3 månader.
Alltså 3 år & 3 månader för länge.
Värdelös, bortkastad tid av mitt liv.
Men vad kan man göra, ingen lyssnar.

De började just arbeta med mig.
Vi kommer inte framåt.
Allt tar så lång tid. Allt med flit.
Vem stå på min sida? Alltså egentligen.
Ibland undrar jag faktiskt.

Jag har alltid folk runt omkring mig.
Varje dag, varannan minut.
Ändå känner jag mig ensam.
Jag hatar detta ställe, detta fula, vidriga, äckliga ställe.
Jag orkar inte längre dra på mig leendet när jag går utanför
dörren, så som jag gjorde hela sommaren.
Då var jag duktig.
Visst var jag duktig?

Jag älskar min mamma & mina syskon & jag vet att de älskar mig också,
annars hade jag inte varit här. Jag har tur, jag vet.
Men det finns en gräns på hur länge man orkar. 
Jag kan inte göra mer, jag är ledsen.
Det räcker nu. Jag har förstått!

Jag älskar min pappa, han vill iallafall ha hem mig nu.
Det vet jag att de andra också vill men det är inte samma sak, för de hjälper inte till.
Han är den enda som verkar kunna sätta sig in i min situation.
Han är iallafall den enda som visar det.

Inget man gör duger, ingen noterar ens framsteg, de tvivlar ständigt.
Då tar jag & berättar igen. Är jag verkligen så otillräcklig?
Jag går skola & det går hur bra som helst.
Har aldrig haft så bra närvaro & sån motivation nånsin.
Jag har aldrig nånsin försovit mig eller gått in på mitt rum senare än bestämt.
Jag har alltid lämnat in min telefon i tid.
Jag har alltid varit aktiv på alla aktiviteter & idrotts evenemang.
Mina permissioner har varit fläckfria.
Jag har aldrig tjaffsat eller bråkat med någon annan på detta ställe trots motgångar.
Jag städar, jag lagar mat, jag bakar, jag målar, jag lyder, jag tränar.
Jag har aldrig tagit en drog & därmed alltid varit negativ på urinprov.
Jag har raderat mer än hälften av mina kontakter från telefonen/facebook.
Jag har förstått att det jag gjort förut inte varit bra för mig & har ljusa planer inför framtiden.
Jag har vänner som är bra för mig, som älskar mig, som finns där för mig
& inte använder droger eller missbrukar alkohol.


"Du är för bra för att vara sann", visst var det så ni sa?

-

Jag kommer krama ihjäl J & E imorgon Fredag.
Jag saknar dem så.
Mina älskade underbara vänner.
De finaste i hela världen!